Med bok- och biblioteksmässan precis avslutad och då internationella språkdagen firades igår, känns det passande att ägna den här veckan till några av alla de utländska programinslagen från mässan!
High schoolläraren Jeff Duncan-Andrade diskuterade på torsdagen hopp och förutsättningar under programpunkten:Hoppets betydelse när man odlar rosor i betong.
Duncan-Andrade bor och arbetar i östra Oakland, i ett område där fattigdom, våld och gängbråk sker varje dag på dess gator. Han menar att när man som vuxen ska jobba med ungdomar från ghettoområden, är det är viktigt att förstå vad en sådan miljö gör med ungdomars identitet. Många av de här ungdomar lider av post traumatisk stress, en diagnos som också många soldater får efter att de återvänt hem efter krigstjänst. Problemet för de här ungdomarna är dock, att de återvänder till samma miljö, om och om igen och därför inte får någon återhämtningsperiod. Om man inte har ens den grundläggande tryggheten i form av bostad, trygghet, kläder och mat, hur ska då ungdomarna kunna fokusera på skolan?
Duncan-Andrades mamma sa alltid till honom:
"Livet är som ett glas till hälften fyllt med vatten. Glaset är antingen halvfullt eller halvtomt. Hur du ser på glaset, så blir också ditt liv"
Därför, menar Duncan-Andrade, att hoppet är en viktig förutsättning när du jobbar med ungdomar från miljöer som ex östra Oakland. Hoppet och att se möjligheterna hos eleverna, dessa rosor som växer i betongens sprickor - trots bristen på näring och med våldet som granne.
Miral al-Tahawi berättade om sin bok under programpunkten Från Gömslet till Brooklyn Height. Boken Gömslet skildrar en ung flickas uppväxt i en egyptisk beduinstam. Alla äldre kvinnor i Egypten kallas enligt författaren för grandmother. Hennes bok rymmer också en grandmother, i det här fallet den unga flickans farmor. Farmodern är en s k "wicked woman" som ogillar sin svärdotter och sina sondöttrar. Hon vill mest få sondöttarna bortgifta så fort som möjligt, för att få bort den dåliga karman i huset så att det föds en son till huset istället. Al-Tahawi menar att samhället skapar traditioner och att allt, i slutändan, handlar om makt och tradition. Det är dessa två företeelse som skapar människor, som farmodern i hennes bok bygger på. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar