"Jag sitter på taket, det glänsande, nylackade taket. Han kommer att få spader när han inser att bilen, som han ägnat mer tid, uppmärksamhet och kärlek åt än sin flickvän, är borta. Han kommer att svära och vilja säga upp syskonskapet med mig.

Sedan kommer han att hitta mitt brev. Då kommer han att vilja leta rätt på mig. Sedan kommer han att förstå varför jag måste göra det, och han kommer att följa de instruktioner jag gett honom. En vit lögn att mata mamma och pappa med..." (s 12)

Janis har stulit sin brors bil. Hon måste bara bort, långt bort. Bort från sorgen och saknaden, bort från sveket och alla minnen.

Janis den magnifika av Johanna Nilsson.